Hjälp en gröngöling!

[Nipi]

Hej!
I oktober 2009 föddes vår underbara dotter. I januari fick jag besked om livmoderhalscancer som var tidig och skulle opereras "fertilitetsbevarande". För en vecka sedan opererades jag och fick efter uppvaknandet veta att det inte gick att "rädda" min livmoder. Jag har friska äggstockar och vi skulle, om det visar sig genomförbart, vilja skaffa ett biologiskt barn till.
Har nu suttit och läst, läst, läst här på forumet. Visst har jag fått en hel del information men allting är liksom huller om buller. Därav några frågor till de vise:

* Vad skall man börja med?
* Vilka länder tillåter sådant egentligen? Finns till exempel Estland som ett alternativ? Danmark? (hade ju varit så mycket smidigare jämfört med långa resor till USA alt. Indien).
*Vilka myndiheter i Sverige behöver man kontakta förberedande?
* Måste jag och min sambo gifta oss för att jag skall kunna s.k. adoptera mitt eget barn? Skall vi utredas i Sverige ang. adoption innan man genomför det hela?
* Jag har läst här, att den Svenska Ambassaden ofta inte "köper" födelseattest utfärdade i vissa länder, som Ryssland. Finns det länder där inga sådana problem uppstår? Och ifall myndigheterna skulle på ett mirakulöst sätt bara godta våra intyg (där det står att barnet är vårt), kommer Försäkringskassan då ifrågasätta detta, då de ju har kunskap om att jag numera saknar en livmoder?
* Hur mycket pengar skall man egentligen räkna med att behöva för allt?
* När man läser på de olika prislistorna, fattar jag mindre och mindre. Finns det surrogatförmedlingar som har "trygghetspaket" där man blir garanterad att lyckas? Det känns ju som att man skulle kunna punga ut hur mycket som helst utan att det i slutändan resulterar i ett otroligt efterlängtat barn.
Väldigt många frågor men jag hoppas att det finns någon som kan ge mig lite upplysningar i detta mycket grumliga ämne. Vi önskar så innerligt att om nu ödet så oväntat stängt en dörr, att det där fönstret de pratar om verkligen finns och går att öppna...
Med bästa hälsningar,
A&A

[Linis]

Hej!

Jag kan försöka svara på era frågor, även om jag inte (ännu!) fått syskon till vår son med surrogatmamma. Men jag är precis i början av processen och jag vet hur vilsen man kände sig i början.

* Vad skall man börja med?
Precis där ni redan börjat, söka så mycket information som möjligt. Men låt det ta lite tid och stressa inte in i något beslut, er dotter är ju så liten ännu.

* Vilka länder tillåter sådant egentligen? Finns till exempel Estland som ett alternativ? Danmark? (hade ju varit så mycket smidigare jämfört med långa resor till USA alt. Indien).

Det beror på vad man menar med tillåter. Inga länder förbjuder att man löser detta på egen hand, med t.ex. heminsemination. Men om man vill göra ivf med sina egna ägg och ta hjälp av en klinik så är det USA, Indien, Ryssland, Ukraina eller Cypern som gäller. Det går inte att göra detta på klinik i Estland och Danmark. Förut var det tillåtet i Finland men sedan 2007 är det inte möjligt längre. Om man har en egen surrogatmamma, en svensk kvinna, så kan man åka till något av de här länderna och göra provrörsbefruktningen. I annat fall får man "anlita" en surrogatmamma via någon förmedling och det finns massvis med information kring detta här på forumet.

*Vilka myndiheter i Sverige behöver man kontakta förberedande?

Inga egentligen. Men om man har en pågående surrogat-graviditet bör man kontakta migrationsverket, skattemyndigheten, familjerätten och försäkringskassan för att få reda på hur man ska gå till väga vid hemkomsten.
Svenska ambassaden i det land man tänker göra det är nog också bra att kontakta i förväg.

* Måste jag och min sambo gifta oss för att jag skall kunna s.k. adoptera mitt eget barn? Skall vi utredas i Sverige ang. adoption innan man genomför det hela?

Nej, det tror jag inte. Du bör kunna göra en närståendeadoption även om ni inte är gifta och ni behöver inte utredas ang. adoption innan. Du kommer ju dessutom att ha en genetisk koppling till barnet. Men om ni gör detta i USA så är det inte säkert att det behöver göras en adoption överhuvudtaget.

* Jag har läst här, att den Svenska Ambassaden ofta inte "köper" födelseattest utfärdade i vissa länder, som Ryssland. Finns det länder där inga sådana problem uppstår? Och ifall myndigheterna skulle på ett mirakulöst sätt bara godta våra intyg (där det står att barnet är vårt), kommer Försäkringskassan då ifrågasätta detta, då de ju har kunskap om att jag numera saknar en livmoder?

Jag TROR att detta problem inte kommer att uppstå i USA, men jag är inte helt säker. Där får barnet amerikanskt medborgarskap och kan åka hem till Sverige med ett amerikanskt pass. Väl hemma i Sverige kan man söka svensk medborgarskap. Jag har svårt att tro att försäkringskassan samkör sina register och ser kopplingen att den som inte har en livmoder hel plötsligt fått fler barn. I vilket fall som helst kan de inte stoppa en genetisk koppling och det är inte olagligt att åka utomlands och göra detta.

* Hur mycket pengar skall man egentligen räkna med att behöva för allt?

Det beror helt på vilket land man väljer.
Indien: 2-300.000
Ryssland/Ukraina: 4-500.000
USA: 700.000-1000.000
Har du en egen svensk surrogatmamma (t.ex. en  syster eller en vän) blir det ju betydligt billigare, beroende på vad hon vill ha för ersättning. Kostnad för ivf i t.ex. Cypern ca 60.000 SEK.

* När man läser på de olika prislistorna, fattar jag mindre och mindre. Finns det surrogatförmedlingar som har "trygghetspaket" där man blir garanterad att lyckas? Det känns ju som att man skulle kunna punga ut hur mycket som helst utan att det i slutändan resulterar i ett otroligt efterlängtat barn.

Det finns ju aldrig några garantier för att det blir ett barn. Och kostnaderna rullar ju på med ivf, mediciner, resor osv osv.
Men man får helt enkelt ta den risken. Och den emotionella risken är nog ändå mycket större än den ekonomiska.
Det är trots allt ganska hög chans att det ska lyckas, särskilt om ni redan har fått ett barn.

Hoppas du känner dig lite mer upplyst.
Lycka till!
Linis

[Nipi]

Tusen tack för ett mycket informativt svar!  Hoppas det går bra att återkomma med nya frågor. Vi har funderat en hel del kring det där med egen surrogatmor, men vi måste såklart först ställa frågan för vår kandidat och ge henne tid att tänka genom detta. Men säg att hon går med på detta, blir gravid på Cypern. Kan hon då gå på MVC i Sverige som vanligt därefter och var är det smidigast att föda barnet - här eller på Cypern? Blir inte byrokratin oändlig efteråt? Jag menar, vill jag vara hemma med vårt barn, måste jag ju på något sätt få tillgång till föräldradagar och det får jag först när barnet är "mitt".

[J3]

Jag slänger in lite info om detta med föräldradagar:

Vem har rätt till föräldrapenning?
Föräldrapenning betalas ut till barnets föräldrar eller till den som har den rättsliga vårdnaden om barnet. Föräldrapenning betalas också ut till den eller de som tar emot ett barn i syfte att adoptera det. Dessutom betalas föräldrapenning ut till den som bor tillsammans med föräldern och

har eller har haft andra gemensamma barn med föräldern
är eller har varit gift med föräldern
är eller har varit registrerad partner med föräldern

Se FK´s hemsida, direktlänk: http://www.forsakringskassan.se/nav/352b4b0a4d5fbefaea6146890b1d93c5

En svensk surrogatmamma kan gå på MVC utan problem, men att planera in en förlossning utomlands blir nog i praktiken svår. Bland mycket annat har du problemet med hur sent i graviditeten hon får flyga (alt bör åka andra transportmedel under längre tid)... 

[Nipi]

Tack så jättemycket för hjälpen. Där ser man, hade ingen aning om detta. Det låter ju hoppfullt. Jag hoppas så innerligt att vår kandidat inte kommer att trilla baklänges och säga blankt nej när vi kommer att fråga henne. Vill dock ha lite mer "kött på benen" innan, så att vi kan förklara för henne hur det i sådana fall skulle gå till.
Vad skönt att ha Ert stöd och kunskap just nu!
MVH
Nipi

[ewaleena]

Hej. Jo angående frågorna som gröngöling ställde så blev vissa svar lite fel. Du måste adoptera ditt barn när du kommer hem till sverige. Innan du ansöker om en närståendeadoption måste en hemutredning göras.Tingsrätten kräver detta. Du som Far blir inte automatiskt far. Du måste ansöka om detta.  Gå till min hemsida och kolla  surrogatbarn.dinstudio.se  Även om det är ditt genetiska barn. Familjerätten ser helst att ni är gifta!  USA ger inte ett amerikansktmedborgarskap och man kan inte åka hem på det. Du måste! via migrationsverkets Bo Lundgren ansöka om svenskt medborgarskap innan! du åker hem med barnet. Innan ambassaden utfärdar ett pass!  Vi kom hem till Sverige 0905 med våran son och slåss nu i kammarrätten för en ny lag!  MVH Ewa-leena Henriksson OBS Min e-meijl finns på min hemsida om ni vill ställa frågor. Jag har under ett år nu tagit reda på hur Sverige ställer sig till detta och har kontakt med folkpartiet och miljöpartiet ang detta.

[Nipi]

Hej!
Tack. Det var ju lite krångligare med detsamma. Vår förstahandsplan är att försöka hitta en egen surrogatmor i Sverige, genomföra IVF på Cypern (med vårt biologiska embryo). I sådana fall kan vi ju följa graviditeten och barnet kan även födas här. Min sambo borde ju kunna stå som far till barnet direkt, eller hur (om han skriver i och erkänner faderskapet precis som han gjort med vår dotter). Eller har jag fattat det helt fel? Fallet borde ju kunna hanteras på samma sätt som om att han "varit otrogen" och fått barn med en annan kvinna. Och att han sedan får ensam vårdnad och jag adopterar barnet.

[J3]

Jag vill bara tydliggöra för läsare att detta är en diskussion (inte fakta), och att vissa saker måste förtydligas för att inte missuppfattas.

Jo angående frågorna som gröngöling ställde så blev vissa svar lite fel. Du måste adoptera ditt barn när du kommer hem till sverige.

Då antar jag att du menar DU - som i biologisk mamma.

 

Innan du ansöker om en närståendeadoption måste en hemutredning göras.Tingsrätten kräver detta..

Stämmer, så länge du pratar i termerna om DU som biologisk mamma.

Du som Far blir inte automatiskt far. Du måste ansöka om detta.

Jag backar från att kommentera er situation, men önskar att du klargör för surrogat.nu´s läsare VARFÖR en pappa som via DNA kan bevisa att han är biologisk far till sitt barn skulle behöva adoptera sitt eget barn?
 

Familjerätten ser helst att ni är gifta!  USA ger inte ett amerikansktmedborgarskap och man kan inte åka hem på det. Du måste! via migrationsverkets Bo Lundgren ansöka om svenskt medborgarskap innan! du åker hem med barnet. Innan ambassaden utfärdar ett pass! 

Förtydliga även vad du menar med "ser helst", och hela din paragraf om vad USA har för regler, eftersom de inte stämmer överens med verkligheten. Reglerna är många och krångliga (skaffa en amerikansk advokat att hjälpa till), och jag har ingen möjlighet att sammanfatta dom här, men ett utdrag från  http://www.american-citizenship.org/ säger så här:
American Citizenship
A person may become a United States citizen by birth or through naturalization. Generally, if you are born in the United States or born to U.S. citizens, you are born a U.S. citizen, unless you are born to a foreign diplomat. (...) Your birth certificate will be your proof of your U.S. citizenship
--------------------------------------------
I övrigt Nipi har du förstått det hela mycket väl. (men jag skulle i ditt fall gifta mig med barnafadern innan ni kör igång, för bröllop är ju onekligen trevliga!) Lycka till!

[Nipi]

Tack J3. Bröllop är säkert trevligt, men det får ju bli "till stadshuset och tillbaka via McDonalds"-varianten, då man vill ju ha varje slant tillgodo för en surrogatbebis. Och tänka sig att min nyblivne make sedan ska "gå och vara otrogen"... Jo, givetvis förstår jag att allting här måste kontrolleras när det väl gäller, men det är ändock till stor hjälp för en gröngöling som vi ju utan tvekan är. Andras erfarenheter i detta ämne är liksom den enda referens vi har! Finns det någon här som använt sig av en Svensk surrogatmor som fött barnet i Sverige? Hade varit mycket intressant att höra om det.
Kommer vi att genomföra det någon dag, kommer jag utan tvekan köra med öppna kort. Det tror jag håller längst och skapar mer möjligheter till ömsesidigt förtroende med myndigheter i en ändå så känslig fråga där tyvärr ett ordentligt regelverk saknas.

[J3]

Tack J3. Bröllop är säkert trevligt, men det får ju bli "till stadshuset och tillbaka via McDonalds"-varianten, då man vill ju ha varje slant tillgodo för en surrogatbebis. Och tänka sig att min nyblivne make sedan ska "gå och vara otrogen"... Jo, givetvis förstår jag att allting här måste kontrolleras när det väl gäller, men det är ändock till stor hjälp för en gröngöling som vi ju utan tvekan är. Andras erfarenheter i detta ämne är liksom den enda referens vi har! Finns det någon här som använt sig av en Svensk surrogatmor som fött barnet i Sverige? Hade varit mycket intressant att höra om det.
Kommer vi att genomföra det någon dag, kommer jag utan tvekan köra med öppna kort. Det tror jag håller längst och skapar mer möjligheter till ömsesidigt förtroende med myndigheter i en ändå så känslig fråga där tyvärr ett ordentligt regelverk saknas.

  Icke att förakta rådhuset och de gyllene bågarna! Och du är ju en väldigt förstående blivande hustru som redan nu förutser att du kommer att ha överseende med makens eskapader utanför den äktenskapliga sängen!  *hahaha*

[imed]

Det är synd att inte någon av grundarna till föreningen ger ut en bok om hur man kan gå tillväga utifrån lite olika livssituationer, om man använder surrogat här el utomlands och hur man legalt går tillväga. Tycker att det ofta man ser uttalanden här som kan ifrågasättas el vara misstydiga. En förklaring är nog att det inte finns ett tydligt regelverk vilket innebär att man får lite olika svar från myndigheter (såsom familjerätten etc) beroende på var man bor och vem man råkar prata med och naturligtvis beroende på hur man lägger fram det.

Om du ska använda dig av en surrogatmamma här i Sverige (som är svensk), så bör faderskapsfrågan börja lösas redan under graviditeten. Är hon gift så tillfaller ju vårdnaden av det barn hon bär per automatik henne och hennes man (dvs han ses som fader), så då måste ni nog skriva något rättsligt papper om att han inte är far men att din partner är far, som hon också signerar. Är hon singel, tillfaller vårdnaden henne (såsom den gjorde för dig när du fick barn eftersom ni inte är gifta), då kan man vända sig till familjerätten redan under graviditeten och få en faderskapsfastställan/utredning. Vet av egen erfarenhet att vissa familjerätter inte vill göra sådant förrän barnet är fött (hänvisar till att barnet måste vara fött för att kunna folkbokföras) men eftersom det görs på vissa familjerätter finns det inget i lagen som säger att barnet måste vara fött och ha fått ett personnummer av skatteverket för att en faderskapsutredn ska påbörjas. Däremot är jag osäker på vad som händer när barnet fötts, den som föder får ju vårdanden som hon sen avsäger sig, man ser till att den genetiska pappan får vårdnad snabbast möjliggast. J3 kommer väl genomgå alla dessa rättsliga procedurer för att kunna avsäga sig vårdnaden och att den tilltänkta pappan ska få ensam vårdnad. Vet inte hur d funkar med barnets folkbokföringsadress under den här tiden?

Vad gäller föräldradagar har J3 rätt men jag tror dock att det finns ett visst (60 st) antal dagar som tillfaller den födande modern. Men det borde vara möjligt att flytta dessa till pappan, när hon avsagt sig vårdnaden? Problemet är dock att det finns en EU-lag som idag kräver två veckors obligatorisk mammaledighet i samband med födseln, så dessa två veckor kan nog inte den födande modern ta sig runt (om hon nu skulle önska jobba direkt efter förlossningen). Vi har ju 10 pappa-dagar som din partner kan ta ut under den tiden. Men EU har föreslagit (som med största sannolikhet kommer röstas igenom) att det här obligatoriet ska utvidgas till 6 veckor. Kontakta FK och hör hur sådant handläggs när "mamman" (födande modern) har avsagt sig vårdnaden, då man ju inte kan få ut föräldradagar samtidigt för samma barn.

[J3]

Eftersom lagarna i Sverige är som de är så kommer man att få olika bemötande beroende på vart i Sverige man vänder sig, tilloch med olika beroende på vilken handläggare man får. Ingen situation kommer att följa den andra till punkt och pricka, så goda råd i all ära, men det är inget man kan förlita sig på här i Svedala.

Enligt jurist så är det tillräckligt med faderskapserkännande via socialtjänsten, om den som bär på barnet (i svensk lag även kallad "modern") fadern och den modern är gift med går upp tillsammans och skriver på papper om vem som är fadern till barnet.

60 dagar av föräldraledigheten är knuten till var och en av föräldrarna, och kan inte överlåtas (om man inte har ensam vårdnad, då tillfaller alla kvarvarande dagar den förälder som har enskild vårdnad om barnet). Min personliga uppfattning är dock att den födande surrogatmamman ska ha tillgång till så många dagar som krävs för läkning och vila (självklart varierar detta i situation till situation beroende på om det är vaginal förlossning eller kejsarsnitt bla. och är därmed inget man kan bestämma i förväg... 0-60 dagar) och jag kan inte se att det skulle vara ett problem för de tilltänkta föräldrarna att ta ut planerad semester under den tiden som surrogatmamman tar ut föräldrapenning i direkt anslutning till förlossningen. Att ifrånta henne den möjligheten att återhämta sig efter graviditet och förlossning vore i mina ögon både ohumant och oförskämt.

Jag vet inte heller hur det fungerar med folkbokföringsadress på barnet, men eftersom folkbokföringsadressen är den adress där man bor och både jag och barnets pappa är båda vårdnadshavare tills dess att jag avsäger mig vårdnaden, så borde det väl inte vara några problem att få pappans adress som bokföringsadress på barnet om barnet bor hos honom, vilket det kommer att göra från dess att vi åker från sjukhuset?(per automatik tillfaller det säkert moderns (SM`s) adress, men det borde väl inte vara svårare än ett telefonsamtal att lösa det?)

Tilläggas bör att de som står mest oskyddade i ett Svenskt surrogatarrangemang är de tilltänkta föräldrarna, så man måste välja "sin partner in crime" med största försiktighet! Man KAN dessvärre inte skydda sig från hjärtesorg via lagliga papper, enbart genom tillit till varandra.

[imed]

Jag har personligen ingen åsikt om huruvida någon som precis fött barn önskar arbeta igen efter två veckor el två månader, vet bara att det är en individuell fråga. Vissa som t.ex Birgitta Ohlsson önskar gå tillbaka till jobbet snabbt. Därför tror jag att det kan vara bra att ta reda på hur regelverket fungerar så att man kan informera den man ska tillfråga om hon vill ställa upp som SM att hon måste stanna hemma i 6 veckor efter förlossningen.
En annan fråga är den om huruvida man, rent legalt (inte ur ett etiskt perspektiv) kan avsäga sig vårdanden och samtidigt få föräldrapenning för det barnet? El om man kan få föräldrapenning för ett barn som inte är skriven på samma adress som en själv?

J3 har rätt att det är de tilltänkta föräldrarna som ur ett legalt perspektiv är minst "skyddade" med tillägget att den allra mest utsatta rent legalt är den tilltänkta modern som inte har några som helst rättigheter till barnet. Det gäller för henne att inte bara att välja sin SM med största försiktighet utan även vara helt säker på sitt förhållande till sin partner/biologiske fadern till barnet eftersom alla hennes ev rättigheter till barnet kommer gå via hennes relation till sin partner. Skulle de separera innan närståendeadoptionen går igenom, eller skulle han plötsligt få för sig att han inte tycker det är en bra idé under processen, står hon utan några lagliga rättigheter till barnet då det krävs samtycke av den som har vårdnad av barnet för närståendeadoption. Samma sak gäller när man använder sig av surrogat utomlands och den biologiske fadern är ensam vårdnadshavare, detta oavsett den tilltänkta moderns genetiska koppling till barnet.

[J3]

Jag har personligen ingen åsikt om huruvida någon som precis fött barn önskar arbeta igen efter två veckor el två månader, vet bara att det är en individuell fråga. Vissa som t.ex Birgitta Ohlsson önskar gå tillbaka till jobbet snabbt. Därför tror jag att det kan vara bra att ta reda på hur regelverket fungerar så att man kan informera den man ska tillfråga om hon vill ställa upp som SM att hon måste stanna hemma i 6 veckor efter förlossningen.

Självklart är det en induviduell fråga, och en fråga man inte kan förutsbestämma innan, eftersom komplikationer kan uppstå i samband med förlossningen (och graviditeten).

En annan fråga är den om huruvida man, rent legalt (inte ur ett etiskt perspektiv) kan avsäga sig vårdanden och samtidigt få föräldrapenning för det barnet? El om man kan få föräldrapenning för ett barn som inte är skriven på samma adress som en själv?

Det är inte möjligt för en SM att ta ut föräldrapenning för ett barn som hon inte har vårdnaden om. Den dag man avsäger sig vådnaden så avsäger man sig oxå möjligheten att ta ut föräldrapenning. Men att ta ut föräldrapenning på ett barn som inte är skriven på samma adress är fullt möjligt, så länge det inte kolliderar med att den andra vårdnadshavaren tar ut FP samtidigt.

[Linis]

Ewaleena:
Jag har varit i kontakt med ett Finskt par som fått barn i USA och de åkte hem med ett amerikansk snabb-pass till barnet. Det var ingen som ifrågasatte detta. Och de behövde inte söka finskt medborgarskap till barnet innan de kom hem till Finland.
Den information vi har fått från Circle Surrogacy är att det går mycket snabbare och smidigare att åka hem med amerikanskt pass och sedan söka svenskt medborgarskap och vårdnad om barnet när vi väl är hemma i Sverige.
Vi kommer att få med oss ett födelsecertifikat med båda våra namn på som är stämplat med Haag-konventionens sigill. Surrogatmamman kommer inte att stå med i några papper så svenska myndigheter kan ju aldrig förstå att det varit en surrogatmamma inblandad om inte vi berättar det.