Ingen vet exakt hur många kliniker det finns i Indien som arbetar med Surrogatmödraskap. Vissa beräkningar säger att det rör sig om ca 500 medan andra siffror om upp mot 1000 kliniker förekommer.  Flertalet sjukhus har också egna program och vid många sjukhus genomförs också altruistiska surrogatmödraskap där en kvinna bär en barn oftast åt en släkting som är barnlös. Vid de flesta graviditeter med surrogatmödraskap i Indien är det barnlösa Indiska par som tar hjälp av en surrogatmamma, detta visas också av forskaren Amrita Pande som intervjuat 42 surrogatmammor vid en klinik i Anand. Hennes studie visade att det vanligaste var att surrogatmammorna bar på barn åt andra Indiska par, det förekom också att kvinnorna bar på barn åt ”vita” västerländska par men denna grupp var den minsta. I media och i debatten kring surrogatmödraskap visar man gärna bara upp kliniker som arbetar mot barnlösa par som kommer från väst och bilden man vill förmedla är att det nästan bara är barnlösa par från Europa och USA som åker till Indien för att ”utnyttja” fattiga Indiska kvinnor. Denna bild blir mycket förenklad och polariserad men inte särskilt representativ.

Det har dock blivit vanligare att barnlösa par från övriga delar av Asien, Europa, USA och Australien m.fl. tar hjälp av en surrogatmamma i Indien även om de Indiska barnlösa paren som får hjälp av en surrogatmamma vuxit ännu mer. Surrogatmödraskap debatteras också i Indien särskilt efter att Aamir Kahn, berömd skådespelare och Ambassadör för Unicef i Indien gått ut med att han och hans fru blivit föräldrar med hjälp av en surrogatmamma i Mumbai.

Den bild som visats upp i Sverige av surrogatmödraskap i Indien kommer nästan uteslutande från en och samma klinik. En klinik som ligger i Anand, en småstad  i Norra delarna av Indien och som inte på något sätt är representativ för Surrogatmödraskap i Indien. Det är inte ett enda par från Sverige som fått barn via denna klinik ändå är det denna klinik som har visats upp i de flesta tidingar och medier. Det är också från denna klinik som Kajsa Ekis Ekman baserar sin bild av surrogatmödraskap i Indien. Kliniken i Anand är tydligt exempel på att det är viktigt med tydliga lagar och regler kring surrogatmödraskap. Fram tills nu har man i Indien endast arbetat utefter Etiska riktlinjer från 2005 som ska styra verksamheten. Dessa riktlinjer har dock inte varit juridiskt bindande. Ett lagförslag från 2010 kommer att förhindra oseriösa kliniker och stärka rätten hos de kvinnor som ställer upp som surrogatmamma i Indien. Kliniker som den i Anand kommer då få svårt att fortsätta sin verksamhet vilket är bra då det krävs hårdare regler för att motverka de oseriösa kliniker som faktiskt finns i Indien.

Surrogat i Indien för Svenska Par

Vi ska försöka beskriva processen kring surrogatmödraskap i Indien och hur det ser ut i verkligheten för de svenska barnlösa par som får hjälp av en surrogatmamma i Indien.

De svenska par som skaffar barn via Surrogatmödraskap i Indien gör det nästan uteslutande via två olika kliniker som båda är belägna i Mumbai. Det är Rotundakliniken samt Surrogacy India (SI). Båda klinikerna använder sig av Hiranandani Sjukhuset för vård, kontroller och vid förlossning av de kvinnor som är surrogatmammor. Beskrivningen av hur processen i Indien går till utgår ifrån Surrogacy Indias program men det är likvärdigt för båda klinikerna i Mumbai.

Boende under graviditeten

Indiska kvinnor hålls inlåsta under hela graviditeten” – Varan och Varat, Kajsa Ekis Ekman

Surrogatmammorna får själva välja hur de vill bo under tiden för graviditeten. SI erbjuder kvinnorna möjligheten att bo i enkla radhus tillsammans med sin familj i nära anslutning till kliniken, bor de i Mumbai området kan de istället välja att bo hemma och får då en ekonomisk ersättning för alla boendekostnader samt att alla får en hemhjälp som hjälper till med de dagliga sysslorna under  graviditeten. Det tredje alternativet är att dela boende med andra surrogatmammor, då bor de 3-4 kvinnor i varje radhus. Det grundläggande är att kvinnorna själva ska få välja det som passar deras situation bäst.

Kontakt med blivande föräldrar

Har lika lite kontakt som när man köper mobiltelefon” – Varan och Varat, Kajsa Ekis Ekman

Innan processen påbörjas så träffas de blivande föräldrarna och surrogatmamman och hennes familj för kontraktskrivning. Under denna dag får man tillfälle att lära känna varandra ytterligare och ställa frågor till varandra. Under hela graviditeten håller man sedan kontakten via videolänk och Skype. Detta ger möjlighet för de blivande föräldrarna att vara med under graviditeten samt att lära känna surrogatmamman och hennes familj ytterligare. På samma sätt blir det lättare för surrogatmamman att också veta mer om de föräldrar hon hjälper och den familj hon är med att skapa. Att ha en bra kontakt mellan surrogatmamma och de blivande föräldrarna har också i forskning visat sig vara viktigt och bra.

Sjukvård under graviditet

Surrogatmödrar ställs utan tillgång till sjukvård” – Centerpartiets förslag till partistämman 2011

Före och under hela graviditeten görs kontroller av hur surrogatmamman mår. Då Surrogatmödraskap innebär att ett främmande ägg tagits emot finns det alltid risker med graviditeten. Kontroller görs kontinuerligt och dessa rapporter scannas och skickas till de blivande föräldrarna för att de ska kunna vara delaktiga i graviditeten. De medicinska kontrollerna samt 3D ultraljud och kontakt med gynekolog görs via Hiranandanisjukhuset i Mumbai. Detta sjukhus har rankats som topp 5 i hela asien och vunnit flera utmärkelser för sitt kvalitetsarbete. Det är på detta sjukhus som surrogatmödrarna vårdas och där barnet kommer att födas. Både Rotunda och Surrogacy India använder sig av detta sjukhus då de har den främsta expertisen och resurserna i Mumbai. Utöver sjukvård så får surrogatmammorna också rådgivning och stöd under hela processen, dessutom ordnas också yogaklasser samt utbildning i bl.a. engelska under graviditeten för att tiden ska bli så stimulerande som möjligt. Titta gärna in på en blog som surrogacy India har skapat.

Förlossning

Vid dagen när barnet ska födas måste de blivande föräldrarna träffa en socialarbetare på Hiranandanisjukhuset. Socialarbetaren går igenom det kontrakt man skrivit med surrogatmamman och hon försäkrar sig om att det rör sig om en surrogatfödsel och att alla parter är med på det. Innan detta är gjort får barnet ej lämnas över till de blivande föräldrarna. Efter att den kontrollen är gjord väntar man på att barnet ska födas som direkt efter förlossningen lämnas över till de blivande föräldrarna. Surrogatmamman är kvar på sjukhuset för eftervård i ca 5 dagar och de nyblivna föräldrarna är kvar på sjukhuset i ca 3 dagar innan man blir utskriven. Under hela vistelsen i Indien har man en tilldelad Barnläkare som sköter kontroller på samma sätt som vid BVC hemma i Sverige.

Hemresa och Indiska myndigheter

För att man ska kunna resa hem med sitt barn krävs att barnet blir svensk medborgare. Detta ansöker man om via svenska konsulatet och Migrationsverket som beviljar medborgarskap. Då surrogatmamman enligt svensk lag anses vara mamma till barnet så är det barnets fars svenska medborgarskap som används för att barnet ska få medborgarskap. Detta inkluderar DNA prov som tas för att fastställa faderskapet.

När medborgarskap och pass är utfärdat måste man ansöka om utresevisum vid FRRO i Mumbai som är en del av polismyndigheten i Mumbai. Utresevisumet fungerar som en kontrollstation för att säkerställa att allt har gått rätt till vid surrogatmödraskapet och har använts för att kunna ställa krav på de kliniker som arbetar med surrogatmödraskap innan den nya lagen har kunnat träda i kraft. För att beviljas utresevisum måste surrogatmamman intyga att hon har blivit väl behandlad under hela graviditeten, att hon fått tillgång till fullgod sjukvård och att de blivande föräldrarna har fullgjort sitt kontrakt gentemot henne. Sjukhuset som har givit vården måste också intyga detta och samtliga läkare som varit involverade i graviditeten måste intyga vilken vård som givits. Surrogatmamman måste också intyga att hon erkänner de biologiska/genetiska föräldrarna som vårdnadshavare och att hon själv inte har anspråk på vårdnaden om barnet.  Om det finns minsta tveksamhet kring detta krävs att surrogatmamman själv är med på FRRO och hon kommer då  intervjuas av handläggarna på FRRO. Utresevisum söks i samband med hemresan ca 3-4 veckor efter förlossning och det går inte att söka utresevisum tidigare än 3 dagar innan hemresa.

SI har numera som rutin att den kvinna som varit Surrogatmamma är med personligen vid besöket på FRRO. Detta för att säkerställa att det inte finns några tveksamheter eller frågetecken kring att surrogatmamman blivit väl omhändertagen samt att hon kan intyga att hon ställer sig bakom surrogatmödraskapet även efter födseln.

 Hemma i Sverige

När barnet väl kommit hem till Sverige anmäler man inflytt av barnet samt påbörjar en process vad gäller vårdnaden av barnet. Flera familjerätter runt om i Sverige har godkänt vårdnadsavtal mellan Surrogatmamman och de blivande föräldrarna. Detta för att barnet inte ska stå utan vårdnadshavare när det väl kommer till Sverige. En del familjerätter har dock vägrat hjälpa och resultatet har blivit att flera barn stått utan vårdnadshavare och fallet istället fått lösas via Tingsrätt. I nuläget är det dock oklart vilka regler som gäller och myndigheter arbetar mycket olika beroende på var i landet man bor. En intervjustudie med föräldrapar som fått barn via Surrogatmödraskap beskriver problematiken och hur olika det ser ut.